amorningglory

Där kom det! Det som jag har väntat på!

Välkommen nedstämdhet!


Jag som är van att ha hundra saker att göra har helt plötsligt ingenting! Van att jobba i princip jämt, nu 50%.
74 timmar/ månad, 18,5 timmar/ vecka..... Det var många, många år sen jag kände mig så här onyttig :(

Alla behöver vi känna oss behövda, att vi gör en insats. En form av bekräftelse. Men nu.... Nu får jag gå hemma och inte vara behövd...

Tur att Pullan har ont i benet så jag har nånstans att ta vägen, för allt är inte vad det har varit...
På något sätt försvinner folk när det blir jobbigt och lite krav.
När det börjar påverka folk runt mig att jag är sjuk och blir sämre så vill jag inte vara med längre....