amorningglory

ja ni vet att jag har lite vajsing på njurisarna... Denna historia handlar om hur det upptäcktes.

På den tiden bodde vi i lägenhet med en hyresvärd som inte brydde sig nämnvärt om vad som vad fel eller att grannarna störde så sömn var en vara som jag skulle ha köpt svart om det gick...

Vi hade ett säkringsskåp som satt löst som fan. Dett ramlade ner så vi fick hem en gubbe som skulle sätta fast det. Det var ju bara det att det gjorde han inte.... han gjorde en ram och sen skulle det härda och blablabla... jag kom hem från skolan och trodde att det var åtgärdat och vips så ramlade det ner... det hängde i kablar och fronten (plasten) satt liksom inte fast utan allt hängde ut... Försökte ställa upp det igen och tjohejsan vilken jävla stöt jag fick!! har aldrig vart med om liknande och fy faan vad ont det gjorde. Grät och skrek i panik och chock.
Detta var på Fredagen
Ringde Daniel som inte fick gå från jobbet ( as till chef) men mamma kom för vi skulle åka till Avesta. Lugnade mig lite och vi åkte till ÖB. Där inne började jag känna mig full och konstig så jag sa till mamma att vi måste nog åka till akuten. Vi var i närheten i alla fall för i Avesta finns ett sjukhus. var tomt på akuten så jag fick komma in på en gång.

jag fattade inte vad läkaren sa, jag hörde bara mkljshfsbvhja ungefär så mamma fick "översätta", konstigt.... de tog blodtryck ca 7 ggr... det var inte bra alls.... och drog på mig ekg-apparaten.

Fick vara kvar över natten på observation.... skit liksom.... fick i alla fall ett eget rum med tv. Personalen på avdelningen tog emot och jag fick ha ekg-pluttar på över natten som de såg i personalrummet.
Morgonen efter tog dom de inskrivningsprover som de hade missat på akuten. trodde ju att jag skulle få åka hem men icke då! På ronden kom en läkare och sa. Du har dåliga njurvärden så du blir kvar här. Chock igen! Bara grinade hela dagen.

Dagen bestod av tv-tittande, grinande, blodtryckstagande och blodprovstagande.... kul...

Sen säger dom: "det finns gamla prover som visar på att du har haft det här några år,visste du inget?" NEJ! för vissa doktorer tar tydligen prover och ger fan i att följa upp dom sen... Dom proverna togs 2002 men hörde inget efter proverna var tagna såjag tog ju för givet att allt var okey.. Felbehandling anyone?

Summan av det hela var att jag fick lov att stanna 4 dagar.
Dag 2 så togs det ultraljud men hon hittade inget så vi bytte rum till det stora häftiga med CT-Apparaten...
Hon trodde först att jag bara hade 1 njure men sen kom hon själv in på mitt rum och berättadeatt hon hade hittat en till men en liten jävel... Fick även samla pink så de kunde räkna ut hur mycket funktion jag har kvar. Svaret blev mellen 40 och 50%.. Precis på gränsen till att känna symtom alltså, vilket jag nu tror att jag börjar göra...

Fick frågan om jag hade känt mig konstig den senaste tiden pga att mitt blodtryck var så himla högt när jag kom in... Det låg på 158/101... livsfarligt för fan....
Svarade att jag inte hade känt nåt men Daniel påminde om att jag visst hade vart sjuk hela jäkla hösten i otaliga förkylningar och hade haft ont i huvudet jämt... så nog hade jag känt nåt allt... Men man söker ju inte för huvudvärk.

På onsdag kväll fick jag åka hem efter att de hade gett upp i sina försök att komma på orsaken till svikten. Det var ju viktigt att utesluta sjukdom som orsak. men ibland finns det ingen orsak. Mitt är en medföljd defekt.
De hade under denna tid kontakt med Njurmottagingen i Falun som talade om för dem vad de skulle göra.
Resten dagar så tog de blodtryck och blodprov mest hela tiden.... Såg ut som en heroinist när jag till sist fick komma hem.... Men jag fick i alla fall komma hem...

Jag tror att jag aldrig i mitt liv känt mig så ensam. Det kändes som när man var lite och saknade mamma.... 25 gammal och sitter på Sjukhuset och gråter efter mamma. jag var rädd som fan! Trodde jag skulle dö där jag var....Är fortfarande rädd men kontakten med Isa och de andra på njurforumet övertygar mig om att jag inte kommer dö i det här. jag är inte ensam i alla fall =)

Fick till på mottagningen i Falun omgående och träffade min Läkare, en mycket trevlig man =)
han berättade lite och sa att jag komemr fan inte dö i det här. Jag är så ung så när det blir tal om transplantation så kommer jag vara så ung så det kommer nog gå ganska fort....
Han sa att han ville göra biopsi men vågade inte då han inte vet vilken njure som gör mest nytta. Dumt att paja den då. Så jag fick åka på Scintigrafi. Kontrast fast med radioaktiva isotoper som man sprutar in i en ven.
DET var häftigt! Fick dricka nån liter vatten innan och sen fick jag ligga på en brits med kameran under. Hade en lite skärm så jag såg vad de såg och jag såg det i reltid! coolt som fan! Fick ligga där 22 minuter. Efteråt fick jag vätskedrivande in i en ven för att skölja ut skiten och jag tror jag kissade 5 ggr på en timma =) konstig känsla må jag säga....

Men så var det i alla fall... Nu går jag på kontroller 2 ggr/år, är snart dags för nästa. vet att jag kan ringa upp till Mottagningen när jag vill om det är nåt jag undrar. nästa gång ska jag ta upp denna jäkla trötthet....

Det skulle underlätta för mig och många andra om fler blev organdonatorer. Det hjälper inte att bara prata utan man måste göra något också. Att bli organdonator är enkelt. Till och med jag är det även om de inte vill ha mina organ sen =) Gå in på www.livsviktigt.se och bli donator du också!