amorningglory

Ibland ligger jag vaken på nätterna och funderar. Av någon anledning börjar min hjärna tänka på dåtid mitt i nätterna... skumt. Nattens funderingar handlade om min tid på Gymnasiet. Hade en period där jag mådde otroligt psykiskt dåligt. Grät hela tiden, spydde och det slutade med att jag skar mig... låter otrolift fjortis men för mig var det ett sätt att döva smärtan. Inatt var funderingen; hur kunde alla dessa människor låta bli att se detta? Jag menar, det var ju inte så att ingen visste.... På grund att mitt psykiska mående led mina studier viilket jag ångrar otroligt mycket idag.

Hu kan man hata något så mycket så att man stöter bort denna människa trots att man ser dennes sår? Eller kanske var det på grund av de? Jag vet inte, det enda jag vet är att jag lider inte av att inte ha kontakt med dessa människor idag eller att de skiter i att kontakta mig när det är återträffar... fuckers. Det enda jag kan känna när vissa kontaktar en på facebook och bara.hur är det med dig, det var länge sen.. är spya! jag känner att vad fan vill du? har du glömt vad du gjorde? Nä, då ska man vara trevlig och svara... nej faktiskt så sket jag i det....

Denna historia slutade i alla fall med Losec mot min magkatarr (18 år gammal) och jävligt dåliga betyg...utan stöd från lärare,rektor,skolsköterska,kurator etc.... hur kunde det ha slutat om jag hade fått stöd?
Om jag hade blivit sjukskriven och fått gå om? säkert helt annorlunda. Inget att gräva i egentligen men det håller mig vaken om nätterna..........